Tempo di lettura: 11 minuti

Läs historien om Sankt Antonius av Padua

Innehållsindex

Präst och "Doktor Evangelicus” (1195-1231)

Antonio di Padova (in portoghese António de Lisboa), al secolo Fernando Martim de Bulhões e Taveira Azevedo, nasce a Lisbona il 15 agosto 1195 da nobile famiglia portoghese discendente dal crociato Goffredo di Buglione.

Vid femton års ålder var han nybörjare i klostret San Vincenzo i Lissabon, sedan flyttade han till klostret Santa Croce i Coimbra, det största kulturella centret i Portugal som tillhör kanonsorden Regular of St Augustine, där han studerade vetenskap och teologi med utmärkta lärare, förberedde sig för den prästvigning som han 1219 vid tjugofyra års ålder erhåller.

Quando sembra dover percorrere la carriera del teologo e del filosofo, decide di lasciare l’ordine agostiniano. Fernando, infatti, non sopporta i maneggi politici tra i canonici agostiniani e re Alfonso II, in cuor suo anela ad una vita religiosamente più severa.

Hans önskan gick i uppfyllelse när kropparna av fem franciskanerbröder år 1220 anlände till Coimbra, halshuggna i Marocko, dit de hade åkt för att predika på order avFranciskus av Assisi. Quando i frati del convento di monte Olivares arrivano per accogliere le spoglie dei martiri, Fernando confida loro l’aspirazione a vivere nello spirito del Vangelo.

Efter att ha fått tillstånd från den franciskanska provinsen i Spanien och från den augustinska priorn, går Fernando således in i de minderårigas eremitage och gör omedelbart sitt religiösa yrke och ändrar sitt namn till Antonio för att hedra den egyptiska eremitabboten.

Anelando al martirio, subito chiede ed ottiene di partire missionario in Marocco. È verso la fine del 1220 che s’imbarca su un veliero diretto in Africa, ma durante il viaggio è colpito da febbre malarica e costretto a letto. La malattia si protrae e in primavera i compagni lo convincono a rientrare in patria per curarsi. Secondo altre versioni, Antonio non si fermò mai in Marocco: ammalatosi appena partito da Lisbona, la nave fu spinta da una tempesta direttamente a Messina, in Sicilia.

Omhändertagen av stadens franciskaner helade han på två månader. På pingstdagen bjöds han in till generalkapitlet i Assisi; han anländer tillsammans med andra franciskaner till S. Maria degli Angeli där han har möjlighet att lyssna på Franciskus, men inte känna honom personligen.

Il ministro provinciale dell’ordine per l’Italia settentrionale gli propone di trasferirsi a Montepaolo, presso Forlì, dove manca un sacerdote che dica la messa per i sei frati residenti nell’eremo composto da una chiesolina, qualche cella e un orto; Antonio accetta.

I ungefär ett och ett halvt år lever han i kontemplation och botgöring, och utför, av personlig lust, de mest ödmjuka uppgifter, tills han en dag går ner med sina bröder till staden för att assistera, i kyrkan S. Mercuriale, vid vigningen av nya ordenspräster och där predikar han i närvaro av en vidsträckt publik, även den bestående av notabiliteter.

Sedan dess har Antonio tilldelats rollen som predikant och lärare av Francesco själv, som skriver ett brev till honom och rekommenderar dock att inte tappa andan av helig bön och hängivenhet.

Han börjar predika i Romagna, fortsätter i norra Italien, använder sitt ord för att bekämpa kätteri (han kallas också "kättarnas hammare”) Cathar i Italien och Albigensian i Frankrike, dit han anlände 1225. Mellan 1223 och det senare datumet lade han faktiskt grunden till den franciskanska teologiska skolan, undervisade i Bologneseklostret S. Maria della Pugliola.

Quando è in Francia, tra il 1225 e il 1227, assume un incarico di governo come custode di Limoges. Mentre si trova in visita ad Arles, si racconta gli sia apparso Francesco che aveva appena ricevuto le stigmate.

Som förmyndare deltog han i generalkapitlet i Assisi 1227 där den nya ordensministern - Francesco dog under tiden - var Giovanni Parenti, provinsen i Spanien som hade välkomnat honom år tidigare bland de minderåriga och som utsåg honom till provinsial i Spanien. norra Italien.

Antonio öppnar nya hus, besöker klostren för att lära känna alla bröderna personligen, kontrollerar de fattiga Clares och den tredje orden, åker till Florens, tills han fixar sin bostad i Padua och om två månader skriverSöndagens predikningar.

I Padua erhåller han reformen av den republikanska lagstadgade koden tack vare vilken en insolvent gäldenär, men utan fel, efter att ha sålt alla sina tillgångar inte också kan fängslas. Inte nog med det, han står upp mot Ezzelino da Romano, som fick smeknamnet den vilda och som på en enda dag lät massakrera elva tusen paduaner som var fientliga mot honom, för att befria de fängslade Guelph-ledarna.

Samtidigt skriver han också iPredikan för de heligas högtider, där han fördjupar sig i de teman som han käraste: föreskrifterna om tro, moral och dygd, Guds kärlek och medlidande med de fattiga, bön och ödmjukhet, förödelse, och han gnäller mot stolthet och lust, girighet och ocker. är en bitter fiende.

Han är en mariolog, övertygad anhängare av Jungfruns antagande, på begäran av påven Gregory IX (Ugolino dei Conti di Segni, 1227-1241) 1228 håller han predikningarna i fasteveckan och av samma Pp är han överklagade"Testamentets ark”. Det sägs att predikningarna hölls inför en kosmopolitisk folkmassa och att alla hörde honom tala på sitt eget språk.

I tre år reser Antonio outtröttligt, han är trött, lider av astma och är svullen av vattusot, han återvänder till Padua och hans predikningar för fastan 1231 är minnesvärda.

Per riposarsi si ritira a Camposampiero, vicino Padova, dove il conte Tiso, che aveva regalato un eremo ai frati, gli fa allestire una stanzetta tra i rami di un albero di noce.

Härifrån predikar Antonio, men går också ner för att bekänna och på kvällen återvänder han till sin trädcell. En natt lockas greve Tiso, efter att ha gått för att kontrollera Antonio, av ett stort ljus som kommer ut från hans tillflyktsort och bevittnar det besök som Jesusbarnet gör hos det heliga.

Vid middagstid fredagen den 13 juni känner Antonio sig svag och ber bröderna att ta honom till Padua, dove vuole morire. Caricato su un carro trainato da buoi, alla periferia della città le sue condizioni si aggravano al punto che si decide di ricoverarlo nel vicino convento dell’Arcella, dove muore in serata; si racconta che mentre stava per spirare ebbe la visione del Signore.

Dagarna efter hans död härjar de"inbördes krig” tra il convento dove era morto che voleva conservarne le spoglie e quello di S. Maria Mater Domini, il suo convento, dove avrebbe voluto morire. Durante la disputa si verificano persino disordini popolari, infine, il padre provinciale decise che la salma sarebbe stata portata a Mater Domini.

Non appena il corpo giunse a destinazione iniziarono i miracoli, alcuni documentati da testimoni.

Till och med i livet, i verkligheten, hade Antonio utfört mirakel som exorcism, profetior, helande, inklusive att fästa ett avhugget ben igen eller få hjärtat på en snålhet att hittas i en kista, göra förgiftad mat ofarlig, predika för att fiska, tvinga en mula att knäböja inför Värden. Hans mirakel - i livet och efter döden - har inspirerat många artister inklusive Titian och Donatello.

Antonio, på grund av den mängd mirakel som tillskrivits honom, helgonförklarades året efter hans död av PpGregorius IX.

Den stora basilikan tillägnad honom står nära klostret S. Maria Mater Domini. Trettiotvå år efter hans död, under överföringen av hans kvarlevor, fann Bonaventura da Bagnoregio (kanoniserad 1482) Antonios tunga oförstörd, nu bevarad i Treasury Chapel i basilikan i den Paduanska staden som han är beskyddare för.

Den ärevördige Pius XII (Eugenio Pacelli, 1939-1958), som 1946 inkluderade Sankt Antonius bland den katolska kyrkans läkare, gav honom titeln "Doktor Evangelicus”, som i sina skrifter och i de predikningar som har kommit till oss brukade han stödja sina uttalanden med citat ur evangeliet.

Betydelsen av namnet Antonio: "född före" eller "som möter sina motståndare" (grekiska).

För ytterligare information: Sankt Antonius liv och predikningar

Katekes av påven Benedikt XVI: Sankt Antonius av Padua
[Kroatisk,franska,engelsk,italienska,portugisiska,spanska,tysk]

(källa gospeloftheday.org)

Hans förnamn är Fernando. Portoghese, di Lisbona, nasce in una nobile famiglia nel 1195, si suppone il 15 agosto.

Ha 15 anni quando entra nell’Ordine dei canonici regolari di Sant’Agostino. Si prepara al sacerdozio a Coimbra, nel monastero della Santa Croce e, ordinato all’età di 24 anni, viene indirizzato alla carriera di teologo e filosofo.

Men han mediterar över ett strängare religiöst liv. Vändpunkten kom 1220 när kvarlevorna av fem franciskanska missionärer som torterats och dödats i Marocko anlände till Heliga Korsets kyrka.

Från den augustinska regeln till den franciskanska regeln

Fernando decide di lasciare i canonici agostiniani e di seguire le orme di Francesco d’Assisi e sceglie di farsi chiamare Antonio, per imitare il santo anacoreta egiziano. Matura una forte spinta alla missione e con questo ideale parte alla volta del Marocco.

Ma contrae una malattia e, costretto al riposo forzato, non può predicare. Non gli resta che rientrare in Italia. La nave sulla quale è imbarcato naufraga e giunge in Sicilia. Antonio viene curato e nel 1221 raggiunge Assisi, dove Francesco ha convocato tutti i suoi frati.

Här är ett bra tillfälle att träffa honom personligen. Det är ett enkelt möte; Antonio stärker sitt val att följa Kristus i det franciskanska brödraskapet och minoriteten och skickas till Romagna, till eremitaget Montepaolo. Här ägnade han sig framför allt åt bön, meditation, botgöring och menigt arbete.

Anthony predikant

Nel settembre 1222 Antonio è invitato a predicare a Forlì: è la rivelazione del suo talento. Dalle sue parole emergono la profonda cultura biblica e la semplicità d’espressione.

BerättarAssidua, la prima biografia di Sant’Antonio: “La sua lingua, mossa dallo Spirito Santo, prese a ragionare di molti argomenti con ponderatezza, in maniera chiara e concisa”.

Da allora Antonio comincia a percorrere il Nord Italia e il Sud della Francia, predicando il Vangelo a genti e Paesi spesso confusi dalle eresie del tempo, senza risparmiare parole di correzione per la decadenza morale di alcuni esponenti della Chiesa.

Året därpå var han i Bologna magister i teologi för bröderna under bildning; Franciskus gav honom själv uppgiften och bemyndigade honom i ett brev att undervisa och rekommenderade att han inte försummade bönen.

Valet av Padua

Per i talenti che dimostra di saper mettere a servizio del Regno di Dio, Antonio, all’età di 32 anni, viene nominato superiore delle fraternità francescane del Nord Italia. In tale veste non si risparmia nelle visite ai numerosi conventi sotto la sua giurisdizione, ne apre di nuovi.

Intanto continua a predicare e ad attirare grandi folle, a trascorrere diverse ore nel confessionale e a riservarsi momenti per ritirarsi in solitudine. Sceglie di risiedere a Padova, nella piccola comunità francescana della chiesa di Santa Maria Mater Domini e, pur sostandovi per brevi periodi, instaura con la città un fortissimo legame, prodigandosi anche per i poveri e contro le ingiustizie.

Och det var i Padua jagPredikningar, un trattato per formare i confratelli alla predicazione del Vangelo e all’insegnamento dei sacramenti, soprattutto la penitenza e l’eucaristia. La predicazione nella Quaresima del 1231 è considerata il suo testamento spirituale, cui è da includere la sua amorevole dedizione, per ore e ore, alle confessioni.

Celebrata la Pasqua, Antonio, già provato da problemi di salute e logorato dalle fatiche, acconsente a ritirarsi per un periodo di convalescenza; poi, con altri confratelli, accoglie l’invito a un periodo di riposo e meditazione in un piccolo romitorio a Camposampiero, a pochi chilometri da Padova. Chiede che gli venga adattato un semplice rifugio sopra un grande albero di noce, per trascorrere le giornate in contemplazione e dialogando con la gente semplice del borgo di campagna, rientrando nell’eremo solo la notte.

È qui che avviene la visione di Gesù Bambino. Il 13 giugno Antonio è colto da un malore; capisce che la sua ora è vicina e domanda di poter morire a Padova. Viene trasportato su un carro trainato da buoi, ma giunto all’Arcella, borgo alle porte della città, spira mormorando: “Vedo il mio Signore”.

Gäldenär till Saint Augustine i sina tankar, kombinerade Antonio sinne och hjärta, jakten på spekulation och utövandet av dygd, studier och bön på ett originellt sätt. Doctor of the Church, i Padua kallas han helt enkelt "the Saint".