Lästid: 7 minuter

Heliga oskyldiga, martyrer

Innehållsindex

Sammanfattning

Racconta l’evangelista Matteo che, nato Gesù a Betlemme, alcuni Magi si presentarono dal re Erode per chiedergli dove fosse il bambino – il re dei Giudei – per poterlo adorare.

Erode, temendo di perdere il trono, ne volle sapere di più con l’intenzione di farlo assassinare. Consultò gli scribi e poi chiese ai Magi di cercarlo e di tornare a riferirgli in quale luogo si trovasse.

Ma i Magi, racconta il Vangelo, “avvertiti in sogno di non tornare da Erode, per un’altra strada fecero ritorno al loro Paese”.

Och när Herodes insåg att magerna hade gjort sig narr av honom blev han rasande och – vi läser igen – "sände för att döda alla barn som fanns i Betlehem och i hela dess område och som var två år gamla och under".

Det lilla avantgardet

La Chiesa venera questi Innocenti come martiri dai primi secoli, e poiché strappati alla vita poco dopo la venuta al mondo di Cristo, ne fa memoria a ridosso del Natale.

Per volere di Pio V la celebrazione è stata elevata a festa. Prudenzio, poeta vissuto nel IV secolo, nell’inno dell’Epifania del Liber cathemerinòn li definisce “flores martyrum”, fiori dei martiri, “divelti dal persecutore di Gesù Cristo, come tanti teneri germogli”. “I bambini, senza saperlo, muoiono per Cristo, mentre i genitori piangono i martiri che muoiono. Cristo rende suoi testimoni quelli che non parlano ancora”, spiega in un sermone il vescovo San Quodvultdeus.

Och han fortsätter: ”O underbara nådegåva! Vilka förtjänster hade dessa barn för att vinna så här? De talar inte ännu och de bekänner redan Kristus! De är ännu inte kapabla att möta kampen eftersom de ännu inte rör på sina lemmar, och ändå bär de redan triumferande segerns handflata."

Kort sagt, de heliga oskyldiga är den lilla avantgarden av armén av martyrer som har vittnat och fortsätter att vittna med sitt blod om att de tillhör Kristus, rena varelser som har skrivit första sidan av den långa listan av kristna martyrer.

Gårdagens och dagens oskyldiga offer

Per la tradizione cristiana occidentale l’episodio evangelico dei Santi Innocenti Martiri è un tipico esempio di quanto la sete di potere possa spingere ad atroci delitti. I bambini di Betlemme sono infatti vittime dell’odio spietato di Erode verso chi avrebbe potuto ostacolare i suoi piani di potenza e di dominio.

Su questo tema, e sulla storia dei bambini di Betlemme, nel corso dei secoli sono state realizzate svariate opere d’arte. Nel 2016, proprio nel giorno dei Santi Martiri Innocenti, Papa Francesco ha indirizzato ai vescovi una lettera esortandoli ad “ascoltare il lamento e il pianto di tante madri, di tante famiglie, per la morte dei loro figli, dei loro figli innocenti” che è lo stesso “gemito di dolore delle madri che piangono la morte dei loro figli innocenti di fronte alla tirannia e alla sfrenata brama di potere di Erode”.

”Ett stön – skrev påven – att vi än idag kan fortsätta att lyssna på, som berör vår själ och som vi inte kan och vill ignorera eller tysta”.

Da queste parole, Francesco fa nascere un invito ai vescovi di tutto il mondo perché proteggano l’innocenza dei piccoli “dai nuovi Erode dei nostri giorni”, che la fagocitano e spezzano “sotto il peso del lavoro clandestino e schiavo, sotto il peso della prostituzione e dello sfruttamento. Innocenza distrutta dalle guerre e dall’emigrazione forzata”.

Samtidigt rekommenderade påven också att lyssna på kyrkans tårar och klagomål som ber om förlåtelse och "ropar inte bara inför smärtan som orsakats dess yngsta barn, utan också för att den känner till några av dess medlemmars synd. : lidandet, historien och smärtan hos minderåriga som utsatts för sexuella övergrepp av präster".

källa © Vatikanens nyheter – Dicasterium pro Communicatione

De östra och västerländska liturgiska kalendrarna har alla denna högtid. Under det liturgiska året, som utspelar sig enligt den kronologiska berättelsen om de evangeliska händelserna, berättelsen ommassaker på oskyldiga ha trovato la sua logica collocazione accanto al mistero del Natale.

Högtiden och kulten för de heliga oskyldiga som «de bekände Kristus inte med ordet utan med sin död», påminner oss om att martyrskapet, innan det är människans hyllning till sin Gud, är en nåd, en fri gåva från Herren.

Sannerligen, de oskyldigas högtid borde firas efter trettondagen, eftersom den ofrivilligt orsakades av magierna, som kom från öster för att avguda barnet som föddes i stallet i Betlehem.

Kyrkan hedrar denna barnkör som martyrer (“spädbarn" eller "oskyldiga"), omedvetna offer för den misstänkte och blodtörstige kung Herodes, slitna ur sin mors armar vid en mycket öm ålder för att med sitt blod skriva den första sidan i hedersrullen för kristna martyrer och förtjäna evig ära enligt Jesu löfte: «...den som mister sitt liv för min skull ska finna det». (Mt 10,39)

För dem upprepar liturgin idag poeten Prudentius ord: "Hälsningar, o martyrernas blommor, som på morgonens tröskel roades av Jesu förföljare, som en rasande virvelvind skär av de nyblommade rosorna. Ni var de första offren, den ömma flocken offrade, och på samma altare fick ni palmen och kronan”.

Episoden berättas, med den vanliga uttrycksfulla väsentligheten, endast i evangeliet enligt Matteus, som huvudsakligen riktade sig till judiska läsare och därför avsåg att demonstrera Jesu messias, i vilken de gamla profetiorna hade gått i uppfyllelse: «Herodes, som insåg att magierna hade gjort narr av honom, blev rasande och skickade för att döda alla barn i Betlehem och dess territorium i åldern två och under, motsvarande den tid han hade blivit informerad om av magierna.

Då uppfylldes det som hade sagts genom profeten Jeremia: Ett rop hördes i Rama, ett gråt och ett stort klagan; Rachele sörjer sina barn och vill inte bli tröstade, för de är inte längre där.» (Mt 2,16-18)

Jesus undkom massakern eftersom en ängel varnade Josef i en dröm och beordrade honom att fly till Egypten: den heliga familjen återvände till Judeen först efter Herodes död.

L’origine di questa festa è molto antica. Compare già nel calendario cartaginese del IV secolo e cent’anni più tardi a Roma nel Sacramentario Leoniano.

Idag, i och med den nya liturgiska reformen, har firandet en glädjefylld karaktär och inte längre en av sorg som det var i början, och detta är i harmoni med de trevliga medeltida seder som vid detta tillfälle firade högtiden "pueri” av kör- och altargudstjänst.

Bland de märkliga manifestationerna kommer vi ihåg att få kanonerna att komma ner från sina stånd till att sjunga versen «Sätt in kraftfulla högkvarter och exaltavit ödmjukhet». Från detta ögonblick ledde barnen, klädda i kanonernas insignier, hela dagens kontor.

Den nya liturgin ville, även om den inte ville accentuera den folkloristiska karaktär som denna dag har haft genom historien, behålla detta firande, upphöjt till nivån av firande av den helige Pius V (Antonio Michele Ghislieri, 1566-1572), mycket nära till julhelgen, placera de oskyldiga offren bland "komiterar Christi”, att omge Jesu vagga med den graciösa skaran av små barn, klädda i oskuldens vita dräkter, en liten förtrupp av martyrernas armé som kommer att vittna med sitt blod om att de tillhör Kristus.