Alla helgons högtidlighet

Tempo di lettura: 10 minuti

Läs berättelsen om Allhelgonas högtidlighet

Già sul finire del II secolo troviamo una vera e propria venerazione dei santi.

All’inizio, i santi martiri, ai quali ben presto furono assimilati gli apostoli, testimoni ufficiali della fede. Dopo le grandi persecuzioni dell’Impero romano, diventano gradualmente oggetto di venerazioni uomini e donne che hanno vissuto in modo bello, eroico la vita cristiana: il primo santo non martire fu san Martino di Tours.

Verso la fine dell’anno mille, di fronte all’incontrollato sviluppo della venerazione dei santi, e del “commercio” attorno alle reliquie, si elaborò un processo per la canonizzazione, fino ad arrivare alla prova dei miracoli. La solennità di tutti i Santi ha inizio in Oriente, nel IV secolo, per poi diffondersi, pur con date diverse.

I Rom den 13 maj; i England och Irland, från och med 800-talet, den 1 november. Det senare datumet etablerade sig också i Rom från och med 900-talet. Högtidligheten infaller mot slutet av det liturgiska året, då kyrkan håller blicken fäst vid den slutliga deadline och redan tänker på dem som har korsat himlens portar.

När Jesus såg folkmassan gick han upp på berget: han satte sig ner och hans lärjungar gick fram till honom. Ja
han började tala och undervisade dem och sade:
"Saliga är de fattiga i anden,
ty deras är himmelriket.

Saliga är de som sörjer,
eftersom de kommer att tröstas.
Saliga är de ödmjuka,
för de kommer att ärva landet.

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättvisa,
eftersom de kommer att bli nöjda.
Saliga är de barmhärtiga,
för de kommer att finna nåd.
Saliga är de rena i hjärtat,
för de kommer att se Gud.

Saliga är fredsstiftarna,
för de kommer att kallas Guds barn.
Saliga är de som förföljs för rättvisa,
ty deras är himmelriket.
Salig är du när de förolämpar dig, förföljer dig och falskeligen säger allt ont mot dig för min skull. Gläd dig och gläd dig, ty din lön är stor i himlen."(Mt 5,1-12a)

Helgonen

I santi e le sante – autentici amici di Dio – ai quali la Chiesa oggi c’invita a volgere lo sguardo, sono uomini e donne che si sono lasciati affascinare da questa proposta, che hanno accettato di percorrere la via delle Beatitudini.

Inte för att de är bättre eller modigare än oss: helt enkelt för att de "visste" att vi alla är Guds barn och de upplevde det. De kände sig som "förlåtna syndare": dessa är de heliga. De lärde känna sig själva, att rikta sin styrka mot Gud, mot sig själva och mot andra, att veta hur man litar på, i sin bräcklighet, på gudomlig barmhärtighet.

Oggi ci spronano a puntare in alto, a guardare lontano, alla meta e al premio che ci attende; ci spronano a non rassegnarci di fronte alle fatiche del quotidiano perché la vita non solo ha una fine, ma soprattutto ha un fine, la comunione eterna con Dio.

Med denna högtid visar och stöder kyrkan för oss helgonen, Guds vänner och förebilder av välsignat liv, som går i förbön för oss och uppmuntrar oss att leva denna sista mil av det liturgiska året med större intensitet, en tecken-symbol för resan av livet .

De åtta sätten

Det handlar om att följa den väg, eller snarare, de åtta vägar, som Jesus spårade, och som anges i evangeliet: saligprisningarna."Saliga är de fattiga i anden, ty deras tillhör himmelriket...": il punto di forza non è tanto sul “beati”, quanto sul “perché”. Non sei “beato” perché “povero”, ma sei beato perché, in quanto povero, sei nella condizione privilegiata di ricevere il regno dei cieli.

E così sarà per le altre sette condizioni: “Beati quelli che sono nel pianto, perché saranno consolati”; “beati i miti, perché avranno in eredità la terra”; “beati quelli che hanno fame e sete della giustizia, perché saranno saziati”; “beati i misericordiosi, perché troveranno misericordia”;

“Beati i puri di cuore, perché vedranno Dio”; “beati gli operatori di pace, perché saranno figli di Dio”; “beati i perseguitati per la giustizia, perché di essi è il regno dei cieli”; “beati quando vi insulteranno…rallegratevi, perché grande è la vostra ricompensa nei cieli”.

Det är det där "varför" som förklarar allt, som avslöjar var myterna kommer att finna tillit; där fredsarbetare kommer att finna glädje ... "Välsignad", därför inte avsedd som en enkel känsla, så länge det är viktigt, utan snarare en önskan att komma på fötter igen, att inte låta sig avskräckas, att inte ge upp, att gå framåt... för Gud är med dig . In i dig.

Il punto, quindi, è vedere Dio, essere dalla sua parte, essere fatti oggetto delle sue attenzioni. Contemplare Dio non in paradiso, ma già oggi.

Här är de åtta vägarna som vi är inbjudna att följa så att vi också kan delta i den glädje som Apokalypsen visar och som vi alla kan följa: "Mina älskade, ni ser vilken kärlek Fadern har gett oss för att kallas Guds barn, och det är vi verkligen... även nu är vi Guds barn, men vad vi kommer att bli har ännu inte uppenbarats...” (1Gv, seconda lettura).

Vi, säger psalmens refräng som svar på den första behandlingen, vi är "släktet som söker Herrens ansikte”. Och inte för att vi är bra eller inte, utan för att Gud själv ville det

Och jag?

In queste “8 Parole” che sono le beatitudini, Gesù mi rivolge un invito: “A te interessa il regno dei cieli? Ti interessa coltivare una misura alta della vita?”.

Certo, il mondo va per un’altra strada: ci invita a sentirci felici attraverso una vita adagiata ed economicamente solida, altro che “poveri in spirito”. Ci invita a divertirci in ogni modo e con ogni mezzo, altro che “beati coloro che sono nel pianto”.

C’invita a farci sentire, a prevalere sugli altri, altro che essere miti. C’invita a saziarci di tutto, senza se e senza ma, altro che saziarci di pace e di giustizia. C’invita a pensare a noi stessi, altro che a essere misericordiosi.

Han inbjuder oss att gå dit ditt hjärta tar dig, och tillfredsställa varje passion, snarare än att vara ren av hjärtat. Han uppmanar oss att försvara våra stängsel, snarare än att bli fredsstiftare. Han uppmanar oss att segra och förfölja snarare än att bli förolämpade!

Le Beatitudini possono veramente apparire assurde, eppure sono le 8 Vie per una vita bella, beata, felice…una vita riuscita. O, se vogliamo, una vita santa.

Och det handlar inte om ord, det handlar inte om idéer... för om vi observerar noggrant, presenterar saligprisningarna oss ett fotografi av Jesus själv: fattig, ödmjuk, följsam, barmhärtig... besjälad enbart av vilja."att ta hand om Faderns angelägenheter” (se Luk 2:41–50).

Som jag nämnde ligger den starka sidan inte i det "välsignade", utan i "varför": lycka, lycka kommer från att ha en mening i sitt liv, från att ha en riktning, en anledning att leva och också för vems liv är värt att förlora: "Du visste inte att jag måste syssla med min fars ärenden?", "...ty deras är himmelriket”.

Glädje härstammar därför inte från yttre förhållanden, vare sig välbefinnande, njutning, framgång... alla ömtåliga och tillfälliga upplevelser (se Mt 7,24-28: hus på sand och sten), utan från lyckolöfte från Gud till dem som tar in vissa beteenden i sina hjärtan och manifesterar dem i det dagliga livet

Saints bredvid

La solennità di oggi ci mostra quindi che una vita “beata”, “bella”, “riuscita”, “santa” … è possibile.

È stata possibile ieri, ed è possibile oggi. Per tutti. Con noi. Noi possiamo diventare quei “santi della porta accanto” di cui ci ha parlato Papa Francesco.

Cioè uomini e donne riconciliati con noi stessi, con gli altri e con Dio, capaci di far risplendere la luce dell’Amore misericordioso di Dio dentro lo scorrere della vita quotidiana. In famiglia, al lavoro, durante il tempo libero…sapendo vivere “Gesù”, sapendo fidarci delle sue “8 vie”.

Med dopet är vi alla redan helgon, men vi vet det inte! Alltför ofta inser vi inte ens denna möjlighet som dopet har lagt i våra händer: ändå finns den där. För att Jesus ville ha det så!

En anekdot

Durante una visita a una chiesa di Torino, un bimbo della scuola ha chiesto spiegazioni alla maestra riguardo ad alcune vetrate luminose e belle.

“Rappresentano dei santi – risponde lei – uomini e donne che hanno vissuto in modo speciale e forte la loro amicizia con Gesù”.

Qualche giorno dopo, alla festa dei Santi, il sacerdote chiede ai ragazzi se sanno spiegargli chi erano e cosa avevano fatto le persone che la Chiesa venera chiamare “santi”.

Pojken som hade bett om förklaringar om fönstren höjde sin hand och svarade med en säker röst: "Det är de som låter Ljuset passera”.

Da qualcuno è anche chiamata “Pasqua dell’autunno” l’importante solennità che festeggiamo oggi come membri attivi di una Chiesa che ancora una volta non guarda se stessa, ma guarda e aspira al cielo.

Helighet är i själva verket en väg som vi alla är kallade att följa, efter exemplet från dessa äldre bröder av våra som föreslås till oss som förebilder eftersom de gick med på att låta sig mötas av Jesus, mot vilken de gick med förtroende, med sina önskningar, sina svagheter och till och med sitt lidande.

Betydelsen av högtidlighet

La memoria liturgica dedica un giorno speciale a tutti coloro che sono uniti a Cristo nella gloria e che non solo sono indicati come archetipi, ma anche invocati come protettori delle nostre azioni.

I Santi sono i figli di Dio che hanno raggiunto la meta della salvezza e che vivono nell’eternità quella condizione di beatitudine ben espressa da Gesù nel discorso della montagna narrato nel Vangelo (Mt 5, 1-12).

De heliga är också de som följer med oss ​​på Jesu efterliknande väg, som leder oss till att vara hörnstenen i uppbyggnaden av Guds rike.

De heligas gemenskap

Nella nostra Professione di fede affermiamo di credere nella Comunione dei Santi: con questa espressione intendiamo sia la vita e la contemplazione eterna di Dio che è il motivo e il fine di questa comunione, ma intendiamo anche la comunione con le “cose” sante.

Se, infatti, i beni terreni, in quanto limitati, dividono gli uomini nello spazio e nel tempo, le grazie, i doni che Dio fa sono infiniti e di essi possono partecipare tutti. Specialmente il dono dell’Eucaristia ci permette di vivere già ora l’anticipo di quella liturgia che il Signore celebra nel santuario celeste con tutti i Santi.

Förlossningens storhet mäts av frukten, det vill säga av dem som har blivit återlösta och mognat i helighet. I deras ansikten överväger kyrkan sin kallelse, den förvandlade mänsklighetens tillstånd på vägen mot kungariket.

Festivalens ursprung och historia

Questa festa di speranza, che ci ricorda qual è l’obiettivo della nostra vita, ha radici antiche: nel IV secolo inizia a essere celebrata la commemorazione dei martiri, comuni a diverse Chiese.

Le prime tracce di questa celebrazione sono state rinvenute ad Antiochia nella domenica successiva alla Pentecoste e di essa ci parla già San Giovanni Crisostomo.

Tra l’VIII e il IX secolo la festa si comincia a diffondere anche in Europa, e a Roma specificamente nel IX: qui sarà Papa Gregorio III (731-741) a scegliere come data il Primo novembre per farla coincidere con la consacrazione di una cappella in San Pietro dedicata alle reliquie “dei Santi apostoli e di tutti i Santi martiri e confessori, e di tutti i giusti resi perfetti che riposano in pace in tutto il mondo”.

Redan vid Karl den Stores tid var denna högtid vida känd som det tillfälle då kyrkan, fortfarande vandrande och lidande på jorden, såg mot himlen, där dess mest härliga bröder bor.

källa © Vatikanens nyheter – Dicasterium pro Communicatione