Pingstfesten

Tempo di lettura: 11 minuti

Läs betydelsen av och historien om Pingstfesten

Menande

Pingst(iantika grekiska: πεντηκοστή [ἡμέρα],pingst [hēméra], dvs. "femtionde [dagen]") är enfest Christiandär utgjutelsen av den firashelig ande, gåva avJesusoch födelsen avKyrka.

Den infaller på den femtionde dagen från dagen förpåskinklusive (därav namnet), avsöndag, d. v. s. i slutet av sjunde veckan efter påsk, och är därför enrörligt partiberoende på datum för påsk. Framförallt firar den början av skörden, och som en andra betydelse firas lagens gåva.

Pingstdet är också det antika grekiska namnet på högtidenjudiskAvShavuot, som representerar en Thanksgiving-helg.

(källa Wikipedia)

judisk högtid

Ursprungligen en judisk högtid för att fira början av skörden som inföll 50 dagar efter påsk judisk, denPingstdet har blivit en av de viktigaste högtidligheterna för kristendomen, där ögonblicket då den helige Ande sänkte sig ner över Maria och apostlarna församlade i Cenacle minns. Denna händelse markerar den sanna födelseattesten för missionärens början för kyrkan.

Att gräva i det judiska ursprunget betyder egentligen pingst50:e dagen. Si trattava di una festa di pellegrinaggio (verso Gerusalemme) per ringraziare Dio dei frutti donati alla terra, a cui in seguito si aggiunse anche la commemorazione del più grande dono che Dio fece agli ebrei: la proclamazione delle leggi divine sul Monte Sinai.

Redan på 300-talet hade pingsten blivit en högtid även för kristna men till den helige Andes ära, där dopet skänktes till dem som inte hade kunnat ta emot det under påskvakan.

från Apostlagärningarna

Berättelsen om den Helige Andes nedstigning över Maria och apostlarna finns i Apostlagärningarna (kapitel 2):
När pingstdagen snart var över var de alla samlade på samma plats. Plötsligt kom ett dån från himlen, som en stark vind som blåste och fyllde hela huset där de var.

Eldtungor visade sig för dem, som delade sig och vilade på var och en av dem; och de blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala i andra tungomål, såsom Anden gav dem att uttala.

Det fanns då fromma judar i Jerusalem, från alla nationer under himlen. När ljudet kom, samlades folket och blev förvånade, eftersom var och en hörde dem tala på sitt eget språk. De blev förvånade och utom sig själva av häpnad sade de: ”Är inte dessa som talar alla galileer? Och hur kommer det sig att vi alla hör dem tala vårt modersmål?”

helig ande

Som en "tredje person" i den heliga treenigheten, jaghelig ande è il principio di unificazione della Chiesa e della santificazione dei fedeli. Rappresentato nel Vecchio Testamento come forza divina in grado di produrre la naturale vita cosmica ed elargire doni miracolosi e profetici, mentre nel Nuovo Testamento è spesso una forza carismatica.

Den Helige Ande är också grunden för lika värdighet för alla troende, som skänks under dopet, genom beviljandet av hanshelig du ger.

I doni dello Spirito Santo sono (stando all’insegnamento tradizionale di Isaia): consiglio, intelletto, fortezza, pietà, sapienza, scienza e timore di Dio. Tali doni sono poi confermati con il sacramento della Cresima.

Sällan avbildad i mänsklig form kommer den Helige Anderepresenteradei många verk och skrifter som ett lysande moln, genomsyrat av gudomlig nåd, som en ren vit duva, men också som eld, en uråldrig symbol för liv och död.

Den Helige Ande kommeråberopadevid olika liturgiska tillfällen, däribland dop och konfirmation, eller den högtidliga liturgin i heliga orden, men också vid de viktigaste tillfällena, såsom öppnandet av konklaven för ett påvligt val. Alla tillfällen då gudomlig hjälp åkallas och bönfaller för att följa de bästa vägarna för en god kristen.

källa Vatican.com

Pingstfesten

La solennità della Pentecoste viene celebrata 50 giorni dopo la Pasqua: festa durante la quale si fa memoria del dono dello Spirito Santo, che va a colmare la confusione di Babele (cfr Gn 11): in Gesù, morto, risorto e asceso al Cielo, i popoli tornano a comprendersi nell’unica lingua, quella dell’amore.

Nella prima metà del III secolo già Tertulliano e Origene parlano della Pentecoste come di una festa che segue quella dell’Ascensione. Nel IV secolo la Pentecoste è una festa già comunemente celebrata a Gerusalemme, come ricorda la pellegrina Egeria, e propone il tema del rinnovamento che la venuta dello Spirito ha operato nel cuore degli uomini.

La Pentecoste affonda le sue radici nel popolo ebraico, con la festa delle Settimane: una ricorrenza di origini agricole in cui si esaltavano le primizie della mietitura e si festeggiava il raccolto dell’anno. Successivamente, gli ebrei ricordarono la rivelazione di Dio a Mosè sul Monte Sinai con il dono delle Tavole della Legge, i Dieci Comandamenti.

Därför blir det för kristna ögonblicket då Kristus, efter att ha återvänt till Faderns härlighet, gör sig närvarande i människans hjärta genom Anden, en lag som är given av Gud, skriven i hjärtan: "Det nya och definitiva förbundet är grundad inte längre på en lag skriven på stentavlor, utan på Guds Andes verkan som gör allting nytt och är inristat i köttets hjärtan" (Påve Franciskus, allmänna publiken den 19 juni 2019). Från och med pingstdagen börjar kyrkan och dess evangeliseringsuppdrag börjar.

“Mentre il giorno di Pentecoste stava per finire, si trovavano tutti insieme nello stesso luogo. Venne all’improvviso dal cielo un rombo, come di vento che si abbatte gagliardo, e riempì tutta la casa dove si trovavano.

Tungor visade sig för dem som av eld, som delade och vilade på var och en av dem; och de blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala i andra tungomål som Anden gav dem kraft att tala”. (Apostlagärningarna 2, 1–4)

Kyrkotid

Påsktiden slutade inte med Kristi himmelsfärds högtidlighet, utan slutar idag, med högtidligheten på pingst, dagen då Herren sänder den helige Ande över lärjungarna. Det är denna gåva som gör det möjligt för oss att gå "till jordens ändar" för att vittna om Jesus (se förra söndagen, Apg 1:17). Vi skulle kunna säga att det är just med pingst som vår himmelsfärd mot Fadern börjar.

Ett "för mycket" att välkomna och förstå

Il Vangelo della Liturgia di oggi (Gv 15, 26-27; 16, 12-15) ci dice qualcosa dell’opera dello Spirito in noi. Gesù parla a lungo con i suoi discepoli prima della sua passione, e ad un certo punto afferma di avere tante altre cose ancora da dire; ma aggiunge che per ora i discepoli “non sono in grado di portarne il peso” (Gv 16,12).

C’è un “troppo” di cui non siamo in grado di portarne il peso. C’è qualcosa che non possiamo ottenere solo con la nostra intelligenza, con le nostre ricchezze, tanto meno con il potere, con l’uso della forza.

Anden är precis den som gör det möjligt för oss att leva ett liv värdigt Guds gåva; det gör oss kapabla till detta "för mycket", av detta mer. Den når precis där vi ensamma inte kan. Och han gör det inifrån: att inte lägga en extra börda på oss, inte be oss om en extra insats. Det leder oss till sanningen, som inte är en idé, utan Jesus själv, som uppfostrar oss att göra oss små, fattiga för att lära oss att ge plats åt Gud och andra.

In fondo, la Pentecoste è proprio la festa della fraternità, della comprensione, della comunione. Se con la Torre di Babele (cfr Gn 11) gli uomini hanno tentato di costruirsi la loro autonomia, alla fine si sono accorti che si stavano costruendo l’uno contro l’altro, in quanto non avevano più la capacità di accordarsi, di capirsi.

Att visa att framsteg eller mångfaldigandet av kommunikationsmedel gör oss å ena sidan mer autonoma, å andra sidan avslöjar det hur mycket svårt det är att förstå varandra på grund av den misstro som allt detta ingjuter i hjärtan och sinnen. Den Helige Ande är den "medicinen" som gör det möjligt att tala på nya språk eftersom det är den enda gåvan som kan skapa nya hjärtan.

källa Vaticannews.va

Homilie av Påven Benedikt XVI
(söndagen den 4 juni 2006)

Kära bröder och systrar!

På pingstdagen kom den Helige Ande med kraft över apostlarna; Så började kyrkans mission i världen. Jesus hade själv förberett de elva för detta uppdrag genom att uppenbara sig för dem flera gånger efter sin uppståndelse (sePå 1,3).

Före uppstigningen till himlen beordrade han att"Gå inte bort från Jerusalem, utan vänta på att Faderns löfte ska uppfyllas"(jfrPå1,4-5); det vill säga han frågade vadde stannade tillsammansatt förbereda sig för att ta emot den Helige Andens gåva. Och de samlades i bön med Maria i övre rummet i väntan på den utlovade händelsen (jfrPå1.14).

Restare insieme fu la condizione posta da Gesù per accogliere il dono dello Spirito Santo; presupposto della loro concordia fu una prolungata preghiera. Troviamo in tal modo delineata una formidabile lezione per ogni comunità cristiana. Si pensa talora che l’efficacia missionaria dipenda principalmente da un’attenta programmazione e dalla successiva intelligente messa in opera mediante un impegno concreto.

Naturligtvis ber Herren om vårt samarbete, men innan något svar från oss är hans initiativ nödvändigt: hans Ande är kyrkans sanna huvudperson. Rötterna till vårt väsen och våra handlingar ligger i Guds kloka och försynta tystnad.

Bilderna som Saint Luke använder för att indikera utbrytningen av den Helige Ande - vinden och elden - påminner om Sinai, där Gud uppenbarade sig för Israels folk och gav dem sin allians (seEx19,3ff). Sinai högtid, som Israel firade femtio dagar efter påsken, var därFörbundets högtid.

På tal om eldtungor (jfrPå2,3), vill Saint Luke representera Pingst som en ny Sinai, somNya förbundets högtid, in cui l’Alleanza con Israele è estesa a tutti i popoli della Terra. La Chiesa è cattolica e missionaria fin dal suo nascere.

Frälsningens universalitet framhävs avsevärt av listan över många etniska grupper som de som hör det första tillkännagivandet av apostlarna tillhör:"Vi är parter, meder, elamiter och invånare i Mesopotamien, Judéen, Kappadokien, Pontus och Asien, Frygien och Pamfylien, Egypten och delarna av Libyen nära Cyrene, utlänningar från Rom, judar och proselyter, kretensare och araber och vi hör dem tillkännage på våra språk Guds stora gärningar"(Apostlagärningarna 2,9-11).

Il Popolo di Dio, che aveva trovato al Sinai la sua prima configurazione, viene quest’oggi ampliato fino a non conoscere più alcuna frontiera né di razza, né di cultura, né di spazio né di tempo.

Till skillnad från vad som hade hänt med Babels torn (jfrGn11,1-9), när män, som hade för avsikt att bygga en väg till himlen med sina egna händer, slutade med att förstöra sin egen förmåga att förstå varandra, på pingstdagen visar Anden, med tungomålsgåvan, att hans närvaro förenar och förvandlarförvirringiGemenskap.

Människans stolthet och själviskhet skapar alltid splittring, bygger murar av likgiltighet, hat och våld. De helig andetvärtom, det gör hjärtan kapabla att förstå allas språk, eftersom det återupprättar bron för autentisk kommunikation mellan jorden och himlen. Den Helige Ande är kärlek.

Ma come entrare nel mistero dello Spirito Santo, come comprendere il segreto dell’Amore? La pagina evangelica ci conduce oggi nel Cenacolo dove, terminata l’ultima Cena, un senso di smarrimento rende tristi gli Apostoli.

Anledningen är att Jesu ord väcker oroande frågor: Han talar om världens hat mot honom och mot hans, han talar om hans mystiska bortgång och det finns mycket annat att säga, men för tillfället är inte apostlarna det. kan bära vikten (seJohn 16,12).

För att trösta dem förklarar han innebörden av sin separation: han kommer att gå bort, men han kommer tillbaka; under tiden kommer han inte att överge dem, han kommer inte att lämna dem föräldralösa. Han kommer att sända Tröstaren, Faderns Ande, och det kommer att vara Anden som gör känt att Kristi verk är ett kärleksverk: kärlek till Honom som offrade sig själv, kärlek till Fadern som gav Honom.

Detta är pingstdagens mysterium: den Helige Ande upplyser den mänskliga anden och, avslöjande Kristus korsfäst och uppstånden, indikerar vägen att bli mer lik Honom, det vill säga att vara "uttryck och redskap för kärleken som utgår från honom"(Deus caritas est, 33).

Församlad med Maria, som vid hennes födelse, ber kyrkan idag: "Kom, Helige Ande, fyll dina trognas hjärtan och tänd din kärleks eld i dem!”. Amen.

källa gospeloftheday.org