Du har 0 produkter i din varukorg
Tillbaka till Rom: besök hos Jesusbarnet
Sammanfattning
Vaknar
La sveglia suona alle 7. Salto in piedi sul letto. Tutti dormono ancora.
Jag går runt Hem, perdo tempo qualche minuto, poi piano piano alzo la tapparella nella nostra camera da letto, dove dormiamo insieme io e Eugene nel lettone.
Han svarar med minsta vink, faktiskt sover han fortfarande, men jag måste väcka honom, annars kommer vi sent på vårt reseschema.
Mentre io sono sotto la doccia, Eugenio, aiutato da Giuseppina, compie le sue operazioni mattutine in bagno.
frukost
Piccola colazione, giusto un paio di biscotti. Io latte bianco, biscotti, e il caffè di partenza.
Klockan 8.10 sitter vi i bilen redo att åka. Giuseppinas ögon är glänsande, som de borde vara. Att se oss gå är inte trevligt, inte ens för oss att lämna, eftersom vi alltid har åkt tillsammans. Men det fanns ingen Covid19 i omlopp.
Jag gör nafta, full tank. Nu saknas inget.
Start
Vi tar motorvägen till Caianello. Mycket patruller, noll biltrafik, massor av lastbilar. Lastbilschaufförer: när andra sover, när andra är på semester, när andra är på hav eller i bergen, när de andra är inlåsta arbetar de, alltid på gatan.
Rom
Klockan 10.20 är vi i Rom
Eugenio adora scattare fotografie: la stessa passione del suo Påve!
Kontrollstation
De stoppar oss vid en kontrollpunkt: mycket snälla och förstående, bara några minuter för rutinkontrollerna, de låter oss passera med all ära, så fort de hör att vi måste gå tillJesu spädbarn sjukhus.
Vi letar efter parkering längs Janiculum-promenaden, ingenting, det finns ingen parkering, inte ens betala 1k euro.
Diritto verso il caro (nel vero senso della parola) e quasi sempre fri parcheggio Gianicolo. Trovo posto quasi all’ingresso.
Bambino Gesù barnsjukhus
Saliamo verso l’ospedale pediatrico Bambino Jesus.
La Madonna ci aspetta come sempre, e come sempre ci accoglie col suo leende av mamma. Vi återgäldar.
Vid ingången till S. Onofrio-paviljongen finns triage civilskyddstält.
Vi går upp till tredje våningen, dagsjukhuset onkohematologiska avdelningen.
Un macello: una marea di bimbi, dai 2 anni ai giovanotti di 24.
Una folkmassan immensa, chi già collegata alle macchinette della chemio, chi in attesa ansimante di un colloquio.
Vi tar numret, F37, efter ca 1,5 timme ringer de oss för hämtning i sal K25. Smärtfri.
Nu väntar vi på intervjun. Klockan är 13.40
L’attesa è stata lunga, lunghissima, snervante. Un via vai di barn strillanti, presi dalla noia dell’attesa. Tanti adolescenti, attaccati a cateteri endovenoso stillanti una goccia alla volta di liquido chemioterapico.
Vad jobbigt att se dem.
Mellan en mobiltelefon, ett mellanmål, en klunk Coca-Cola, med att värmen blir outhärdlig i väntrummen, anländer vi 16.30.
Stuvade till benet kommer vi in på avdelningen, och Kontakt chefssköterskan; vänligt, som vanligt, ringde hon Cacchione per telefon, som, eftersom hon inte hittade några andra rimliga ursäkter, erkände att hon hade glömt oss. Suck!
Ci riceve immediatamente: non sapeva dove mettere la faccia, e si profonde in 1000 scuse. Ok, andiamo avanti arriviamo al sodo.
Sviluppiamo il colloquio con la dottoressa Milena Paiano, che con estrema cura, dedizione e sötma ci dedica più di mezz’ora. Visita in lungo e in largo Eugenio, si compiace per le ottime analisi, spronando ancora una volta il guerriero a bere molta, tanta acqua, per normalizzare il valore della creatinina.
Jag springer för att hämta medicinerna på sjukhusapoteket, en fin full påse, och jag går tillbaka för att hämta Eugenio som väntade med läkarna.
Ripeterà il Temodal inizio prossimo mese, poi metà maggio rifarà una risonanza magnetica di controllo. Mi confortano le parole: “… e così ogni 3 cicli di terapia”
La hoppas si allunga.
Ci congediamo in fretta, abbiamo una voglia viscerale di tornare a casa.
Prendiamo l’auto al parcheggio Gianicolo, e impostiamo il navigatore su casa. Ci dice che dovremmo arrivare per le 20, in circa 2 ore
Hur är fredagskvällen, och för antalet bilar och människor vi korsar kan vi säga att Rom är öde!
Alle 20.00 siamo a casa. Ci accoglie una Giuseppina con un sorriso a 99 denti e una Francesca sprizzante glädje più di un fuoco pirotecnico.
Il tempo di divorare un ottimo spaghetto ai gamberi della chef Pepina, perdiamo solo tempo a sceglierci un film, che riusciamo solo e vedere i titoli di testa. Il sonno ci assale.
Godnatt
Klockan 21.50 är vi vid läggdags.
Godnatt vänner.
Ultimo aggiornamento: 21 Agosto 2023 – 11.51 by Remigius Robert
