Hej allihopa! Ikväll ska jag berätta en fabel che ha una bella morale: ad essere avari non ci si guadagna nulla. Anzi!
E’ una storia che deve lasciarci un insegnamento:
Läs med mig
C’era una volta la città di Hamelin, in Germania: i suoi abitanti erano conosciuti ovunque per la loro avarizia. Quando si accorsero di quanto spendevano a nutrire i loro gatti, decisero di mandarli via dalla città.
Och så blev Hameln, liksom för sina giriga och obehagliga invånare, känd för att vara den enda staden i landet utan skuggan av en katt.
Denna nyhet gladde mycket mössen, som anlände i massor.
På mindre än ingen tid angripna de källare, lager och spannmålsmagasin.
Således blev Hamelin känd inte bara för sina giriga och obehagliga invånare och för att vara den enda staden i landet utan skuggan av en katt, utan också för sina möss.
C’erano topi di tutte le forme e le dimensioni: dagli innocenti topini di campagna alle pantegane, grosse come uno scarpone da montagna.
Gli abitanti di Hamelin erano disperati e nemmeno il sindaco sapeva cosa fare.
En dag dök dock en liten man upp vid rådhusporten och sa till borgmästaren: "Jag ska befria dig från råttorna, men jag vill ha tusen guldmynt".
Borgmästaren gjorde sina räkenskaper: tusen mynt var hälften av vad som spenderades på att hålla katterna. Så han accepterade.
L’omino prese dalla sua sacca uno zufolo e cominciò a suonare. Come per magia, i topi uscirono dalle cantine e dai granai e lo seguirono, incantati dal suono dello zufolo.
Tusentals möss kom ut ur husen och följde den lille mannen till floden. Alla råttor i Hameln hade kommit ut ur sina hål för att följa honom: inte en enda fanns kvar.
Il pifferaio si immerse nell’acqua fino alla cintura e i topi lo seguirono, nuotando come potevano.
Snart sveptes dock gnagarna med sig av den forsande strömmen och drunknade. Piperen gick i land, skakade av sig vattnet och återvände till Hameln för att få sin belöning.
“E tu vorresti mille monete d’oro per aver suonato lo zufolo?” gli disse il sindaco. “Da me non avrai proprio niente, cialtrone che non sei altro”.
Den lille mannen sparkades ut från stadshuset och även de andra invånarna i staden förbannade honom.
“Ah sì?” disse loro il pifferaio magico “Pagherete cara la vostra avarizia! Ah se vi pentirete”.
Sedan gav han sig av mot portarna till staden Hameln och tog upp sin flageolet ur sin väska. Den lille mannen började leka och plötsligt kom barnen ut från husen och skolorna.
Precis som det hade hänt med mössen, blev alla stadens barn förtrollade av ljudet av pipermannens magiska pipa och följde honom springande och hoppande.
Pied Piper
I loro genitori cercarono di fermarli, ma non ci fu niente da fare: i bambini uscirono dalla città.
Il pifferaio camminò suonando fino alle montagne; poi, fece entrare tutti i bambini in una grotta e sigillò l’ingresso con una pietra.
Sedan den dagen har barnen aldrig återvänt till staden och ingen vet vad som hände med dem. Bara en liten var kvar utanför grottan: han var halt och hade stannat i skogen, utmattad.
