Högtidlighet för Kristus, universums kung

Läs berättelsen om högtidligheten av Kristus, universums kung

Högtidligheten avKristus Kung, som markerar slutet av det liturgiska året, i Kyrka katolik, in Kyrka Lutherska och i andra kristna samfund, indikerar ett särskilt minne av Jesus Kristus ses som kung av hela universum.

Med den vill vi understryka att siffran på Kristus för katoliker representerar han historiens och tidens Herre.

Denna fest introducerades av påven Pius XI, med encyklikan "Nästan innan”(“Om kungadömet av Kristus”) den 11 december 1925.

Påven säger i encyklikan: «Och för att de önskade frukterna ska bli rikligare och bestå mer stabilt i det mänskliga samhället, är det nödvändigt att kunskapen om vår Herres kungliga värdighet sprids så mycket som möjligt. I vilket syfte det förefaller oss att inget annat kan vara mer fördelaktigt än att inrätta en speciell och riktig högtid Kristus Kung.»

I den ordinarie formen av den romerska riten sammanfaller högtiden med den sista söndagen i det liturgiska året medan högtiden i den extraordinära formen sammanfaller med den sista söndagen i oktober.

Även i den ambrosiska riten, högtidligheten av Kristus Re motsvarar den sista söndagen i det liturgiska året, men – eftersom den ambrosiska adventen, med vilken det liturgiska året börjar, är två veckor längre än den romerska adventen – placeras den i början och inte i slutet av november.

Titeln på "Kristus Kung” härstammar från några bibliska ställen: i Nya testamentet Jesus Det berättaskung (βασιλεύς, basilèus), judarnas kung (βασιλεύς τῶν Ἰουδαίων, basilèus ton Iudàion), kung av Israel (βασ΍λϻεασιλϻεασιλϻ ), kungars kung (βασιλε ύς βασιλέων, basilèus basilèon) totalt 35 gånger, framför allt i berättelser om passion, t.ex Son av David (υἱός Δαυὶδ, uiòs Davìd) 12 gånger till.

År 325 hölls det första ekumeniska rådet i staden Nicaea i Mindre Asien. I denna omständighet definieras gudomligheten Kristus mot Arius kätteri: "Kristus Och Gud, ljus från ljus, Gud sant från Gud Sann". 1600 år senare, 1925, förkunnade Pius XI att det bästa sättet att övervinna orättvisor var erkännandet av kungadömet Kristus.

“Poiché le feste – scrive – hanno una efficacia maggiore di qualsiasi documento del magistero ecclesiastico, esse infatti istruiscono tutti i fedeli e non una sola volta ma annualmente, e raggiungono non solo lo spirito ma i cuori” (Enciclica Quas primas, 11 dicembre 1925).

Det ursprungliga datumet var den sista söndagen i oktober, d.v.s. söndagen före alla helgons högtid" (jfr encyklikanQuas Primas), men med den nya reformen 1969 flyttades den till den sista söndagen i det liturgiska året, vilket gjorde det klart att Jesus Kristus, kungen, är målet för vår jordiska pilgrimsfärd. De bibliska texterna förändras under alla tre åren, och detta gör att vi till fullo kan förstå figuren av Jesus.

Vid den tiden sa Pilatus till Jesus: "Är du judarnas kung?" Jesus han svarade: "Säger du detta själv, eller har andra berättat för dig om mig?". Pilatus sa: "Är jag jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort?".

Svarade han Jesus: ”Mitt rike är inte av denna världen; om mitt rike vore av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att hålla mig från att bli överlämnad till judarna; men mitt rike är inte underifrån.” Då sade Pilatus till honom: "Du är alltså en kung?" Svarade han Jesus: ”Du säger det: Jag är kung. För detta är jag född och för detta kom jag till världen: att vittna om sanningen. Den som är från sanningen, hör min röst"(Joh 18,33b-37).

Sista stoppet

Idag firar vi den sista söndagen i det liturgiska året, kallad Vår Herres högtidlighet Jesus Kristus, re dell’universo.

Detta mål indikerades för oss den första söndagen i advent och idag anländer vi dit; och med tanke på att det liturgiska året representerar vårt liv i miniatyr, påminner denna upplevelse oss, och redan innan dess utbildar oss, om det faktum att vi är på väg mot ett möte med Jesus, Sposo, quando Egli verrà quale Re e Signore della vita e della storia.

Stiamo parlando della sua seconda venuta. La prima è nell’umiltà di un Bimbo deposto in una mangiatoia (Lc 2,7); la seconda è quando tornerà nella gloria, alla fine della storia, venuta che oggi celebriamo liturgicamente.

Men det finns också en mellanliggande kommande, den vi upplever idag, i vilken Jesus han presenterar sig för oss i sina sakramentens nåd och inför varje "liten" i evangeliet (se "Om ni inte blir som små barn kommer ni aldrig in i himmelriket...Mt 18:2; när vi är Jesus nel volto dei fratelli e delle sorelle, il tempo in cui siamo invitati a trafficare i talenti ricevuti, ad assumerci ogni giorno le nostre responsabilità).

Och längs denna väg erbjuder liturgin sig själv till oss som en livsskola för att utbilda oss att känna igen Herren närvarande i det dagliga livet och förbereda oss för hans slutliga ankomst.

En fest som avslöjar vägen

Det liturgiska året är symbolen för vårt livs resa: det har sin början och sitt slut, i mötet med Herren Jesus, Re e Signore, nel regno dei Cieli, quando vi entreremo attraverso la porta stretta di “sorella morte” (san Francesco).

Ebbene, all’inizio dell’anno liturgico (la I domenica di Avvento), ci è stata mostrata in anticipo la Meta verso cui avremmo mosso i nostri passi. Come se in vista di un esame ci fossero state date, un anno prima, le risposte alle domande!

Det här skulle bli ett riggat prov; i liturgin är detta dock en gåva av Jesus, Mästare, eftersom det låter oss veta vilken väg vi ska ta (Jesus, bort), som tänkte följa (Jesus, Sanning), med vilket hopp låt oss besjälas (Jesus, Livet, jfr Joh 14:6).

En dröms glädje

I den första läsningen, hämtad från profeten Daniels bok (7,13-14), talar vi om visionen om Son dell’uomo, il quale alla fine prenderà il posto di quanti lungo la storia si sono serviti del popolo anziché servirlo.

I detta synsätt är det därför tydligt att det finns en term för dem som tillskansar sig folket och utnyttjar dem. Dagen kommer då en rättvis och barmhärtig "Kung" kommer att ta över tyglarna i folkens historia.

Den väntade kungen

I denna hoppram kan vi alltså läsa evangeliets text som liturgin presenterar för oss, i dialogen mellan Pilatus och Jesus.

Jesus han presenterar sig själv som kung, men hans rike är inte härifrån nedan. Verkligen Jesus försöker inte överleva, med tanke på att hans liv är överlägset uppdraget från Far: Han är helt enkelt kung och kom till världen - säger texten - för att visa sin kunglighet, som består i att vittna om Far.

Ett liv i tjänst för Far, Livets sanning.

Kunglighet och sanning

Il tema della “verità”, che tanto affascinerà Pilato ma non a tal punto da fermare l’esecuzione, chiede un’adesione: “Chiunque è dalla verità, ascolta la mia voce”.

E qui Pilato si fermerà, incapace di abbracciare la verità perché manipolato dai desideri della folla, verso la quale deve comunque pagare il prezzo politico.

I detta val visar Pilatus vad han verkligen är och vad han verkligen låter sig vägledas av, samtidigt Jesus uppenbara till slutet till Vem det tillhör och vem det tjänar så mycket att man kan säga: "Jag är vägen, sanningen, livet" (Joh 14:6).

Sanning och lögn

La solennità odierna non solo porta allo scoperto chi è Pilato, ma si offre a ciascuno di noi per capire chi realmente stiamo servendo.

Al termine di questo anno liturgico diventa importante capire verso chi o cosa va il nostro cuore, perché dov’è il nostro tesoro, lì sarà anche il nostro cuore (Lc 12,34). Una domanda che può aiutarci a rimettere ordine nella nostra vita e nei nostri affetti, affinché non si vada dove va il cuore, ma si porti il cuore dove veramente deve andare.

Men detta ber dig att acceptera att det är det Jesus vår kung, den som ensam verkligen tjänar sanningen i vårt liv.

källor © vangelodelgiorno.org e Vatikanens nyheter

Senast uppdaterad: 23 maj 2023 18:59 av Remigius Robert