Läs och lyssna en gång i tiden var det en kung

Hej allihopa! där historia di questa sera, ha un bel finale; racchiude una bella moralisk e credo proprio che sia adatta per noi ragazzi, abituati ad avere sempre tutto. Anche più del necessario.

Ma non ce ne rendiamo mai conto.

Låt oss läsa tillsammans

È alto, biondo, magro, ha 13 anni, ama i videogiochi, gioca a calcio e pensa che prima o poi tutto cambierà: anche gli altri – e soprattutto sua mor – capiranno che è diventato grande e che è perfettamente in grado di badare a se stesso e fare quello che vuole.


Ludovico sa che ci sono ragazzi della sua età che vivono vite infelici, che non hanno da äta, che devono fare lavori durissimi, che non possono studiare, che sono malati, che sono stati abbandonati da piccini da föräldrar disperati o incoscienti, che combattono guerre crudeli e assurde… Lo sa, lo sa.


Och han är glad att samma öde inte har drabbat honom.
Sa di leva in un modo privilegiato.
Alla upprepar det för honom.


A Hem e a skola il ritornello è sempre identico: “Tu non sai che fortuna ti sia capitata! Pensa che alla tua età, solo cinquant’anni fa, i tuoi coetanei lavoravano nelle officine, li chiamavano apprendisti perché “apprendevano”, cioè imparavano il lavoro manuale.

För hundra år sedan hjälpte de sina familjer i det hårda arbetet på fälten, några arbetade till och med i gruvan...”.

var en gång kung
Det var en gång en kung 6


Etthundra år.
"Men hur många är det?" undrar Ludovico.
Un tid infinito…


Il nonno non era ancora nato, nemmeno sua madre e neppure la nonna bis che ha un sacco di anni, ma non è poi così vecchia.


Ludovico har vetat detta sedan läraren talade om detta ämne genom att låta berättelsen läsas i klassen "Ciaula upptäcker månen”.


En klump hade kommit i halsen den dagen.


Kanske för att professor La Rosa var siciliansk och älskade Pirandello, en författare som med styrka och enkelhet hade kunnat berätta vad som hände i hans tid och i hans region; kanske för att hon hade läst den berättelsen själv, istället för att hennes elever läste den; kanske för att han hade känt mycket skuld för att ha insisterat så mycket med sin mamma den morgonen när hon följde med honom till skolan och bad henne ge honom den senaste färgglada modellen av sneakers utan att egentligen behöva dem, men bara för att de var på modet.

var en gång kung
Det var en gång en kung 7


Kanske, kanske, kanske...
Di sicuro si era vergognato un po’ per tutto ciò che chiedeva a sua madre e ai nonni e per come essi cercavano sempre di accontentarlo.
Perchè Ludovico è davvero un privilegiato: sua madre è medico e impegnata tutto il giorno con i suoi pazienti, ma non manca mai di accompagnarlo a scuola al morgon e di dedicargli tutto il tempo che può.


Farmor och farfar är alltså alltid tillgängliga för att ersätta mamma quando  non può essere presente e a loro volta fanno di tutto per accontentare ogni suo önskar.


Ludovico känner sig dock kvävd.


Gli vogliono bene, è vero, ma forse troppo e così li mette alla prova con quelle sue continue richieste che servono a dargli la prova ogni volta dell’affetto che mamma e nonni nutrono per lui, confermando il suo potere speciale su di loro.


Si sente un re, come quelli delle favole che gli raccontavano da bebis.
Han är kungen i deras hjärtan och som alla kungar utövar han oändlig makt som resulterar i att önskningar uppfylls.


Men varför behagar de honom alltid? Han har förstått det länge.


La mamma cerca di non farlo pensare troppo a quel Påve che quasi tutti i suoi vänner, bene o dålig,  hanno come compagno di liv e di giochi.


Den där far lontano, impegnato in un lavoro difficile che torna a casa solo per le vacanze di Christmas o estive e di cui Ludovico sente spesso la mancanza…


Ludovico är lite nyckfull, han inser det själv och förstår väl att att ha så mycket saker aldrig ger honom tillfredsställelsen att ha kommit i mål.


Accompagnandolo a scuola questa mattina, la mamma è stata chiara: – Ludovico, non puoi avere tutto. Non puoi pensare che realizzerò sempre i tuoi desideri. Non puoi chiedere sempre. Guadagnare i quattrini che servono per mantenerti, mi costa parecchia fatica. Ho deciso. Ti acquisterò i nuovi occhiali da Sol che mi chiedi, soltanto se accetterai di sostituire Mary, la mia segretaria, in studio durante l’ora di ricevimento dei miei pazienti. È  per un solo giorno.

Idag har faktiskt Mary ett engagemang som inte går att skjuta upp. Du kommer att göra dina läxor i studion och du behöver bara öppna dörren, le mot den som kommer och vänligt låta dem sitta ner. –


A Ludovico la novità sembra davvero una sciocchezza: se a fronte di quattro sorrisi potrà ottenere ciò che vuole, ben venga quel pomeriggio nello studio della mamma un po’ diverso dal solito tran tran.


Ecco così, dopo la scuola, il ritorno a casa, il lunch con la mamma e la corsa in studio (niente cartoni animati del pomeriggio, niente calci al pallone col suo vän John in cortile prima dei compiti); eccolo  nello studio della mamma seduto alla scrivania di Maria, l’infermiera/impiegata che aiuta la mamma durante le sue visite pomeridiane.


Quaderno e libro aperto, il pojke tenta di concentrarsi, ma è un continuo viavai.
Alcun pazienti arrivano, altri se ne vanno, qualcuno si meraviglia per la sua funzione, altri si complimentano per l’aiuto che sta fornendo alla mamma. Un paio di loro chiedono perfino informazioni mediche che di certo non può dare.


När minuterna och timmarna går börjar Ludovico inse hur svårt det är för Maria att lyssna på alla och därför för hennes mamma att vara redo att lyssna på alla sina patienter.


“Ha ragione la mamma!”,  pensa tra sé Ludovico, “lavorare è parecchio faticoso, qualsiasi compito tu stia svolgendo”.

var en gång kung
Det var en gång en kung 8


Ecco come Maria, sua madre e  suo padre, sempre così lontano,  si guadagnano da vivere.
Ogni lavoro implica fatica personale e responsabilità.

Den intjänade lönen är belöningen för hårt arbete.


Ludovico trodde faktiskt att han tillbringade en eftermiddag annorlunda än de andra, men han upptäckte hur självisk han var med sina ständiga krav och förfrågningar.


Col sopraggiungere della sera, quasi all’ora di cena,  dopo che l’ultimo  paziente se ne è andato, Ludovico e la mamma tornano a casa.


Sono entrambi stanchi e mentre con la mamma torna verso casa, le prende la mano e, stringendola un po’ più forte, sussurra: – Mamma, scusami! Ho capito cosa volevi dirmi facendomi stare con te questo pomeriggio! Non ho bisogno di quegli occhiali e mi è piaciuto molto stare con te.-


La mamma rallenta l’andatura fino a fermarsi, lo guarda negli ögon e poi lo stringe tra le braccia e lo bacia sulla fronte.


– Jag är nöjd med vad du sa till mig, Ludovico! Det är sant, du förstod och du börjar verkligen bli stor!-


Sì, Ludovico ha imparato il senso del lavoro  e la fatica che comporta.
Det var precis därför han bestämde sig för att slå sig ner.


Smetterà di tormentare la mamma e i nonni con le sue continue richieste di regali, perché il lavoro è fatica e i suoi genitori che si sacrificano per lui, meritato tutto il suo affetto, rispetto e riconoscenza.


Detta är det första steget att mogna och bli ansvarsfull.

Vad tror du? låt mig alltid veta dina intryck.

Un kyss da Francesca

källa © raccontioltre.it

Lyssna på historien

God natt sagor
God natt sagor
Det var en gång en kung
Det var en gång en kung 4
/
Francesca Rubertos avatar

Hej, jag heter Francesca Ruberto, syster till Eugenio Ruberto. Jag föddes i Capua (CE) den 11 november 2011

Lämna en kommentar

Senaste inläggen

Jesus i templet
Ordet från 1 oktober 2023
1 oktober 2023
ändra mentalitet
Bön den 30 september 2023
30 september 2023
solnedgång över havet
Solnedgången över havet
30 september 2023
Jesus talar till lärjungarna
Ordet av 30 september 2023
30 september 2023
Plats
Bön den 29 september 2023
29 september 2023

nyhetsbrev

reklam

reklam